En föråldrat inlägg om förrådets framväxt och mårdarnas intåg..

Nu bygger vi äntligen! Det har vi gjort ett litet tag faktiskt (så mycket att vi inte har haft tid att blogga, därav lite gamla bilder). Vi började bygga ett litet förråd och skulle fortsatt med ett garage. Det sägs ju att det alltid tar längre tid än man tänker sig, och så är det ju. Men man får ju önsketänka! Vi skulle varit färdiga med förrådet nu, men det är vi inte. Men kanske snart.

Första veckan efter byggsamrådet och därmed det formella byggtillståndet gick åt till att göra en uppfart där garaget och förrådet ska ligga. Vi hyrde in en grävmaskinist och vips så var jobbet gjort! Lite för lätt tyckte vi, men ack så skönt. Så här i eftertanke...

För eftersom vi vill göra så lite inverkan på marken som möjligt så har vi valt att göra plintgrundar till alla byggnader. Så efter uppfarten var gjord var det bara att ta spade och spett i handen och börja gräva. Fast först måste man göra en massa förarbete, mäta vinklar, markera, mäta avståd och markera om och om och om igen.

Själva grävandet gick hyfsat snabbt. Det riktigt jobbiga var att få plintarna i nivå, hur vi än gjorde så blev det aldrig riktigt lika. Varför kom vi på efter ett litet tag. Plintarna var inte 70cm som de utlovades vara. De var lite olika höga och olika sneda. (Detta förstärkte ännu mer vår övertygelse om att inte bygga med färdiggjutna plintar framöver, men eftersom vi inte har el på tomten ännu så kan vi inte blanda cement själva.) Plintarna kom på plats så småningom, därefter gick det "snabbt" - bärlinor, golvbjälkar, väggsektioner, tak och lite av fasaden.

Myra övervakar arbetet som vanligt

Alla plintar för förrådet på plats, och några av garagets.

Bärlinor, golvbjälkar och första väggen...

Andra väggen rest...

Både väggar och tak på plats!

Vi har ju lovat tidigare att lägga ut ritningar på hur husen ska se ut. Tyvärr har vi inga ritningar tillgängliga på byggnaderna vi håller på med nu, så här kommer bara en skiss på huvudhuset. Detta kommer vi inte börja bygga på förrän om många år... Kanske två, kanske tre. Så här tänker vi i alla fall att det ska se ut:



Jo och så var det ju mårdarna! De studsade förbi en eftermiddag vid 16-snåret. Bara sådär, på gärdsgården intill kohagen, 5 meter från oss (som var på väg att hälsa på kossorna). Det känns konstigt men privilegierat att få bo och leva så nära naturen. Och nu när hösten kommit så får vi än en gång bekräftat att vi valt ett bra ställe att bo på. Det växer svamp överallt - mest Karl Johan på vår sida vägen, men det ryktas om kantareller på andra sidan. Guld!

Jag bor i Mårdor, bortom vägen på gränsen till kossornas rike

Konstruktionsritningar, djurliv och familj...

Nu får vi officiellt börja bygga. Efter många dagar och nätter av konstruktionsritande har vi nu fått ett muntligt okej från kommunen att göra teori till praktik. Fast just nu vill vi bara vila... Men snart sätter vi igång. Kom gärna förbi och ge oss en hjälpande hand under semestern! Vi utlovar skön skugga, ett rikt djurliv, kaffe i solgläntan och kanske till och med träningsvärk dagen efter.

Djurlivet är väldigt levande i bokskogen. Och eftersom vi bor och lever så nära alla djuren känns dom som familj (lite jobbigt att tänka på när det gäller mössen, som ju antagligen går en dyster framtid till mötes när vår älskade minitiger flyttar in). Så som sig bör har några av familjemedlemmarna fått namn...

Tord the tordyvel

Lisbet Salamander

En kopparödla som ännu inte fått nåt namn. Tips anyone?

Hassan the hasselmus, Edvard the frog och Morris the morkulla (21.15) (Sorry Hanna och Pär, men det är ett fint namn!!) bor också hos oss men har ännu inte fastnat på bild. Fästingar, spindlar och myggor finns det också gott om men dom är inte riktigt familjära och förblir namnlösa.

En annan familjemedlem som, till vår glädje, ofta besöker oss i vår skog är Malin. Hon bidrar med inspiration, glädje, markservice och skratt.

Malin vid solgläntan

Nu ska vi vila! Ses...